storfoot

Hur mår man när det visar sig att någon man känner, gillar och man har berättat allt för ljugit for en? Inte så jävla bra. ÅÅÅh det finns inga ord som beskriver känslan jag har, jag är arg, sur, ledsen känner mig sviken och så jävla lättlurad. I ett BRA tag har du bara ljugit mig rakt upp i ansiktet. Hur vet jag att det här är det ända du ljugit om? Hur vet jag att du inte kommer ljuga igen? "Jag älskar dig, du är en av mina bästa vänner, jag berattar allt för dig! <333333" Yeeeeahhh right vi säger så. Och det är inte det ända jag vill att du ska veta just nu, jag vill berätta att du har förändrats fett mycket, och jag vet inte om det är till det positiva. Ta en titt i spegeln och berätta sen för mig, är du den du vill vara?? För den personen jag kände innan finns inte kvar. Och det är synd för jag älskade den personen, jag älskade vem du var. Men jag älskar inte den du har blivit eller dom du umgås med. But after all, det är bara min åsikt inte mitt beslut. Det är ditt beslut. Du bestämmer. Men med tanke på allt du har sagt till mig, om du verkligen menade det. Ta en titt i spegeln.
Jag vill att du ska läsa det här, men det är nog bäst att det inte blir på det sättet, för jag tror att du gillar hur du är nu, dina nya vänner gillar hur du är. Men om du av någon anledning skulle läsa det här, så vill jag berätta att jag älskade alla stunder tillsammans när vi var små, och jag gick och tänkte på dig ofta, hur kul vi hade, jag tänker fortfarande tillbaka på midsommarafton för 3 år sen ute i skärgåden... först musen *gallskrik* och sen den där jävla ormen som ringlade mellan våra fötter (en minut senare) som bara jag såg, men som du höll på att trampa på, jag började gallskrika och sprang därifrån med dig hack i häl skrikandes ännu högre. När vi stannade sa du "varför sprinnger vi och skriker vi???" hahah gud vad vi har skrattat åt det! och ja, bara så du vet, älskar jag dig fortfarande <3